I wanna be somebody!
Han vrålade orden i Karlskoga Folkets Hus 1984, och han gjorde det på Nöjesfabriken 21 april 2023.
Den stora skillnaden från 1984 var att han då sjöng själv. Nu hjälpte tejpen till.
Det var egentligen en present till mig från kompisarna när jag fyllde 50. Det är snart tre år sen, så biljetten har mer än lovligt marinerats i något moln nånstans. Oroväckande uppgifter under veckan gav till känna att Blackie Lawless hade drabbats av diskbråck. Och med en egen historia av ryggsmärtor så fattar jag hur kämpigt det kan vara att stå på scen med en gitarr hängande över axeln.
Men det blev fredag och ingen hade ställt in, så allt gick enligt plan.
Ett par kalla innan spelningen, och redan där kom det på tal. Sjunger han själv eller är det backing tracks?
Jag hade dagarna innan sett en liveupptagning från en spelning i Gävle och redan där fattat misstankar. Han lät för bra, för lika den version man lärt sig känna igen från skivorna. Några extra öron senare så hade vi nog konstaterat att så var fallet.
När det väl brakade igång så nickade vi i samstämmighet – nog var det på tejp alltid. Sen det mer bisarra faktum att en frontman i ett band inte vill ha en egen spotlight på sig faller ju på på sin egen orimlighet. Istället pumpade bakljuset för fullt, och där vi stod i salongen sågs bara en siluett. Lättare att dölja eventuella synkmissar då antar jag.
Detta till trots så var musiken live och öset totalt. Wasp är ändå Wasp, och det är väl så jag väljer att se det. Min musiknestor Magnus var också på plats och vi var ganska eniga om saker och ting när vi summerade efteråt.
– Det är ju bra, riktigt bra. Sångaren kunde ju ha varit jag, eller du. Skulle kunna ha varit vem som helst av oss, skrattade Magnus.
Precis. Har du sett en leadsinger som inte vill ha ljuset på sig?
– Nej, faktiskt inte. Det hör till ovanligheterna kanske, men…hej, kolla på mig. Jag sjunger men vill inte synas!
Är det här det sista vi ser av Wasp live?
– Nä, det tror jag inte. När dollarna är slut kommer han igen.
Men live? Alla gnäller på Paul Stanley (Kiss), men jag vet inte om det här var…
– Om vi tänker så här då. Vince Neil, Axl Rose, Paul Stanley m fl får en massa skit. Kanske skulle de också göra såhär. Vi vet ju vad vi får och musiken är ju fortfarande skitbra, det går att spela. Hellre lyssna på det här och VETA att det är lite singback.
Har ju aldrig varit några problem med andra popartister till exempel.
– Nej men precis. Så…jag…ja, kommer de igen så åker jag, skrattar Magnus.
Och visst är det så. Alternativet vore ju att vi som kommit upp i den här åldern, och fortfarande gillar vår gamla musik, inte får se de här akterna alls. Det vore ju ett mycket sämre alternativ!
Spelade in snuttar från konserten och har klippt ihop ett litet sammandrag för den som vill kolla!