Tänk hur det blir ibland.
Vinterns “silly season” i stadens ungdomsfotboll fick en personlig cirkel att slutas.
Sonen beslutade sig för att byta klubb för att få lite nya utmaningar och för att utvecklas. Han valde att gå till FBK, en klubb som råkar vara min moderklubb.
Från områdets klubb, Norrstrands IF, gick flytten under vintern. Ett lag löstes i det närmaste upp då fler valde att lämna – några ut till Våxnäs och en del till Örsholmen. KBK (ja, jag vet…Karlstad Fotboll) respektive FBK.
Charlie valde FBK och för min egen del så kändes det…ja, bra!
I min egen ungdom spelade vi våra matcher på den allt annat än jämna gräsplanen på Färjestads IP. En plats som nu huserar en nybyggd skola med tillhörande idrottshall. Från att ha varit en vass och snabb(!) målspruta i min ungdom, till en mopedkrasch och en tidigt och påtvingad avslutad karriär till nu – en andra generation Eriksson i FBK-tröjan. Känns helrätt!
Därför var söndagen en kanondag på alla sätt. Solen sken och värmde oss som samlats kring konstgräset på Örsholmen för att se FBK ta emot Hertzöga i en träningsmatch. En match som gästerna öppnade med att sätta första bollen i nät, men som efter det inte hade mycket att sätta emot ett väl spelande hemmalag. Tror det slutade på 10 gjorda till slut, men det var ju knappast det viktiga idag. Det är tidigt på säsongen, och med såpass många nya som anslutit till FBK så var det en bra övning i att spela in några av de som kommit.
Kommer att sakna promenaderna ner till “IP” under sommaren, men ser fram emot cykelturerna ner till Örsholmen!
