Varför så svårt att vara positiv?

Det är kul att vara glad. Det ger en skön känsla i kroppen och kan till och med få din omgivning att trivas med din närvaro. Bara för att du strålar av glädje. Det är det vi ska göra.

Nu vet jag som alla andra att det inte är speciellt enkelt att hålla drömtillvaron intakt. Saker runt omkring oss påverkar, ibland så negativt att man blir ledsen. Det är då man får leta lite djupare i sig själv och försöka hitta ljuspunkter man kan ha som lianer för att kravla sig upp i leendets land igen.
Vi har en nära anhörig som är svårt sjuk. Ett sjukdomstillstånd som fyller tankarna med sorg och nedstämdhet. Men det är samma där, man får helt enkelt försöka att ta fram saker som höjer ens sinne. Och det handlar inte alls om att glömma och förtränga det som är dåligt – inte alls. Men det blir banne mig inget bättre av att man lägger sitt fokus på det som är negativt.
Man ska bry sig och man ska tillåta sig att sörja. Det är en naturlig del i hur vi fungerar. Men min filosofi är ändå att man får försöka lägga energin på saker man själv i någon mån kan påverka.

Mitt liv består idag av enormt mycket ishockey. En tillvaro som skänker mig enorm glädje och energi. Det är också en värld som är beroende av publik. Helst jättemycket publik. Det ger klubbarna en bra ekonomi och man kan rusta sig med starkare trupper och bättre spelare.
De som inte kommer till arenorna ser sin hockey på tv. Numer sänds varenda match i Elitserien på tv. En fantastisk utveckling om man jämför med ett tiotal år tillbaka. Det för självklart med sig att man blir aningen bekväm och tar en tv-match istället för att se hockey på plats. En naturlig väg i takt med att utbudet ökar.

Klubbarna får också bra betalt för sändningsrättigheterna vilket också det främjar klubbekonomin. Men det är där det stora fokusfelet kommer in.
Medan NHL (där också samtliga matcher sänds) och deras tv-team verkligen lyfter fram den positiva prestationen gör våra svenska diton precis tvärs om – känns det som. Låt mig leka med ett referat. Vi ponerar att det är precis samma situation. Låt oss säga att en spelare glider fram och någonstans mellan röd och blå linje lastar iväg ett slagskott som går direkt i mål.

Enligt min uppfattning låter det så här…

NHL-kommentator:
– He shoots, he score! What a bang! Fantastic shot by the player.

Svensk kommentator:
– Han skjuter..och den går in! Men den ska han ju ta. Vilken målvaktstavla…

I svenska tv-sändningar analyseras nästa aldrig hur den som gjorde mål var skicklig och att han lyckades överlista målvakten. Istället läggs det fokus på hur det insläppande laget skulle gjort för att förhindra målet.

Båda saker hänger givetvis ihop, men varför måste man h e l a  t i d e n grotta ner sig i det som gick fel? Är det så svårt att hylla en positiv prestation? Linköpings Mike Helber ställde de här frågorna i en Cmoresändning för ett tag sen. Svaret han fick var att Cmore och Elitserien må ha ett marknadsförhållande, men att de som journalister var tvungen att ha sin oberoendestatus kvar och ha rätten att granska kritiskt.
Javisst!? Men vem säger att gransking per default måste vara styrd åt det negativa? Kan man inte granska en framgång? Hur fick han in pucken? Inte “han skulle gjort så här istället…”.

Har inte mycket till övers för HV71 och deras spelare, men i dagens Aftonbladet citeras David Petrasek.

”Det ska klagas och gnällas på allting vilket smittar av sig till betraktaren som sitter tillbakalutad hemma i TV-soffan”

Så är det ju. Det blir till slut en sanning. Ungefär som att det alltid är dyrt att gå på hockey.
Läste ett inlägg från en kvinna som uttryckte sig typ så här:
“- Det är alldeles för dyrt att gå på hockey. Jag har aldrig varit där själv men man har ju hört…”

Bli lite källkritiska gott folk. Varför trumpetar t ex Aftonbladet ut att Allsvenskan är landets roligaste hockeyliga? Tycker de ärligt så, eller kan det vara för att de själva sänder matcher från just den ligan i sitt S24?
Men de har ju lyckats. Medan Viasat och Aftonbladet trummar på med sin allsvenska och höjer den till skyarna så gnäller Boork och Wikegård i Cmorestudion vidare i sin evinnerliga negativspiral. Det blir som att det är viktigare att tycka något som folk retar sig på (som jag då) än att säga något som kanske levererar ett leende hemma i soffan.
Det kan ju till och med bli så att man med lite positivitet i sändningarna kan locka en och annan ny kund? Det brukar ju på nåt vis vara ganska intressant för kanalbolagen – oavsett om man har personal som känner att de minsann har en rätt att säga vad de tycker.

Ni som orkat läst ända hit funderar nog på om jag glömt bort vad jag skrev först i texten. Ingalunda!
Det är bara det att  den gode Petrasek nådde ut med sanningen och jag tycker det är så jäkla rätt.
Tre Kronor mötte Tjeckien inför 5000 i Malmö igår.
PUBLIKFIASKO, löd rubrikerna.
Är det sporten eller de tomma stolarna ni är där för att bevaka?

Mediakanalerna är idag så många, så påverkan kommer från alla möjliga håll. Därför tycker jag att det ligger ett visst ansvar även på media att ibland försöka skriva en glädjeartikel, göra positiva analyser osv. Men finn den journalist som skulle erkänna att så här är fallet. Det kommer inte att hända. Hoppas jag har fel.

Så istället för att dras med i gnällspiralen så dela med er av det positiva ni har att dela med er av.
Jag vet inte om jag lyckats. Jag har ändå gjort ett försök.

SMAJ!

About Author