Det stod ju tidigt klart att årets sommar skulle bli aningen annorlunda än andra år. Under våren har jag därför kollat av lite möjliga utflyktsmål i hygglig närhet. En av idéerna var att åka runt sjön och kolla på lite saker efter vägen – och det har vi gjort. Turen kan varmt rekommenderas av många orsaker!
Turen började bra…i 35 km. Linda frågade mig om jag lämnat tillbaka hennes körkort efter att ha hämtat ut ett paket för nåågra dagar sedan.
– Ja…eller nej, det ligger i min plån…HELVETE!
I höjd med gokartbanan utanför Kristinehamn så var det bara att vända. Plånboken låg kvar hemma.
“Idiot, bra start” sade den ena jäveln på axeln.
“Men vad ska du göra. Åk hem och hämta den och skit i det” sa den andra.
Båda hade ju rätt i sak, men det var som “den andre” sa, bara att göra.
När vi väl hade passerat gokartbanan för andra gången under dagen så flöt det på. Första stoppet blev i Sjötorp, där gammelgubben (jag) försökte förklara för barnen hur slussarna fungerar. Ingen aning om det gick in, men de verkade intresserade. Det blev också medhavd frukost på filt då vi hittade lite skydd för vinden alldeles bredvid sluss nr 3.
När vi kände oss klara bar det av mot nästa inplanerade stopp, vilken var stenbrottet vid Hällekis, Kinnekulle.
Då navigatorn är inställd på närmaste vägen kan det ibland ta en på de mest märkliga turer. Men då det är semester så spelar det ju mindre roll, och kan ibland rent av vara en mycket mer intressant rutt. Det blir lite småvägar istället för tråkiga och raka riksvägar vilket förnöjer. Då vi hade nått vårt etappmål klev vi ur och mötes av en häftigt klippvägg. Såg mer ut som ur en klassisk westernfilm och det började fotas. Charlie (sonen) blev kvar ute på den platå som fanns där och vi undrade vad han höll på med. Det visade sig att han hade hittat en gammal bult, och kom på att han sett en mutter tidigare närmare bilen. Det var den han letade efter. Då han också verkar ha hittat nöjet i att fotografera saker så blev det lite intressant att se vad han hade tänkt sig. Ni hittar lite muttrar i bildspelet 😉
När vi kände oss klara på platån åkte vi vidare. Nästa stopp var planerat till Läckö Slott på andra sidan vattnet. Lyckades att zooma in slottet med den lilla kameran (med den stora zoomen) från en utsiktsplats på Kinnekulle. Fränt faktiskt!
Hur som helst, vi åkte enligt instruktionerna och kom runt till en otroligt vacker gammal stationsbyggnad vid Råbäck där det blev nån bild. Klättringen upp mot 44:an fortsatte, men när vi såg ett gäng parkerade bilar blev jag nyfiken och stannade. Då hade vi kört runt stenbrottet och var nu ovanför. Vi gick ur och fick oss en fantastisk vy över själva stenbrottet med Vänern som fond. En magisk vy!
Läckö är ett häftigt slott alldeles vid Vänerns strand. Då det i dessa tider är aningen mindre besökare så fick man verkligen tid att knalla runt i sin egen takt, och fick också en stunds information av en guide som berättade om slottets historia och dess herrar. Man kan väl lugnt säga att det har hållits ett och annat “sjöslag” i kungssalen på Läckö!
Där åt vi nästa medhavda måltid, sittandes i bilen för att undkomma den kraftiga vinden.
Efter Läck ställde vi kosan mot vår övernattning i Vänersborg. God mat och lite slöhäng blev det tid till innan alla fyra var trötta nog för att ta “natta”.
Dag 2 var tänkt att starta med ett besök på en loppis i närheten av Rådanefors i Dalsland. När vi kom fram var den såklart stängd och vi fick bara ta det som det var och rulla vidare. Men istället för att söka mig ut mot den evinnerligt tråkiga 45:an så åkte vi inne i Dalsland istället. Det som slår en när man passerar gamla småorter utmed vägen är att – de här samhällena levde ju för inte så längesen. Ställen som Stigen, Bäckefors och Högsäter såg alla ut att ha haft en mer blomstrande tillvaro än vad som bjöds idag. Lite tragiskt kan jag ändå tycka, då många av platserna rent visuellt är fantastiskt vackra.
Det blev lunch på Sibylla i Åmål där moset som serverades var av absolut toppklass när det kommer till korvmojsmos!
Färden gick vidare till trippens sista planerade stopp – Ekenäs på Värmlandsnäs. Fyra mil smal, gubbig och krokig väg söderut från Säffle, då är man på spetsen. Ett vackert ställe i Vänerskärgården som om man har vägarna förbi är värt ett besök.
Så, Vänern Runt i bil är en bra tur. Strax över 55 mil totalt, men med massor att se efter vägen.
Här är en samling bilder från turen!
