“Hej, det ska bli en fin kväll. Kom och hälsa på i stugan”.
Ett meddelande som plingade till under eftermiddagen.
Meddelandet kom från Ann, min brors livskamrat. Hon har skaffat ett litet paradis i Vänerskärgården utanför Kristinehamn. Vi har sagt att under den här sommaren så SKA vi verkligen hälsa på. Tiden den flög ju iväg som aldrig förr, och när vi nu skrev 7 september så hade påhälsandet fortfarande inte inträffat.
Förrän idag då.
Det är kanske så det ska ske. Ingen tid att fundera och planera utan pang på bara. Och så tacksam för att vi bjöds in till denna idyll denna fantastiska septemberkväll. Frisk sjöluft i lungorna, grillad kôrv med bröd och en solnedgång som var så vacker och hänförande att….ja, jag vet inte.
Tack Ann för att du finns. Jag är så tacksam och glad över att vi trots allt det som hänt runt oss inte släpper taget utan hittar ny glädje i att umgås. Ser fram emot de där kvällarna med bastubad och immig pilsner till sommaren.
För hur det än är, we go back a long time you and me.
Som du själv sa, ända sedan jag var som min egen son är nu.
Det är fanimej ett helt liv det.
Ps. Det var rätt okej i vattnet faktiskt!
Bilder såklart!
