1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet.
Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.
2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.
Eftersom man är helt skadad och älskar Beckfilmerna så visste jag att paret Börjlind har en och annan story i bakfickan. Den här börjar så rått så man nästan funderar på att ge fan i boken och ta en annan. Men tack och lov hängde jag kvar. Tomas Bolmes röst som uppläsare är som musik från en svunnen tid. Han ÄR Tintin, kommer alltid att vara.
Paret Börjlind har skapat en story som hugger fast en direkt. Även om det finns en del stickspår så händer det saker hela tiden. Andra halvan av boken är fängslande och det tog tyvärr inte så lång tid innan boken var slut. Det är ett gott tecken, för då lyssnar man mycket. Gillar också att man får en del igenkänninsgpunkter i boken, både från Stockholm och resten av landet. Koster känner man ju till och det blir alltid lite mer spännande när man kan göra sig en bild av var de är någonstans.
För att inte ge bort för mycket så tror jag mycket på livet tillsammans med Olivia Rönning och hennes partner. Det lär ju komma fler böcker.
Storyn i Springfloden är ganska rå och otäck, men den är fängslande och klart värt en genomläsning eller lyssning.