Medan det vanns en hockeymatch på hemmaplan så befann jag, min son, och min far i Stockholm för att se ett sedan länge bokat Grand Prix i Speedway. Skådeplats var Friends Arena och för att göra det riktigt smidigt så åkte vi redan på fredagen. Rum bokade på hotellet vid arenan och bara det att komma ifrån en sväng är ju ibland ganska värdefull.
Jag och Charlie fick ett rum på 24:e våningen vilket bjöd på en ganska rejäl utsikt åt alla håll.
När det gäller själva speedwaytävlingen så fanns verkligen inte mycket mer att önska. Svenskarna körde bra men både Lindgren och Jonsson hamnade i den absolut svåraste semifinalen och blev där utslagna av tävlingens suverän, Jarek Hampel, som inte tappade en poäng under hela kvällen. Före var också en annan polack, Krysztof Kazprzak.
Men om man kan kalla Friends Arena för hemmaplan för en 44-årig amerikan så var det åtminstone just så det kändes. Greg Hancock, sportens absoluta gentleman, slutade tvåa efter omöjlige Hampel. Men det var ändå han som drog ner det största jublet från de dryga 16 000 på plats.
Arrangörerna ska också ha en applåd för den superkontrollerade fyrverkerishowen efter tävlingen. Den var verkligen maffig!
En helg så god det bara gick att önska. Det finns även en annan grej som gör det så himla mysigt. Att vi är tre generationer som tillsammans hittat något vi verkligen gillar. Det blir nog en repris nästa höst.
