Jag gillar rak och hård musik. Klassiskt mölj, helt enkelt. Så när vännerna i Sparzanza släppte sin nya platta för några veckor sen så var jag ruskigt förväntansfull.
Nu är det ju så, att ibland fylls tiden med saker och vissa saker blir hängande.
Men när jag nu fått tid att sätta mig och lyssna på det nya alstret med titeln Announcing The End så faller jag pladask.
Har gillat grabbarna länge, och tidigare album har hållit hög klass. Den här gången är det dock så många snäpp upp att jag är beredd att kalla det för ett hårdrocksmästerverk. Bland det bästa jag har hört på jävligt länge.
De som känner mig vet ju att Volbeat ligger mig varmt om hjärtat, och de gör det för enkelheten. Att grotta ner sig i sångtexter är inte min grej. Söker mer harmonierna och gunget. Hade tänkt att recensera låt för låt, men jag ska iväg och jobba i morgon så det blir det inte tid till. Det är så många bra spår så det är bara att lyssna själva.
Men med några varvs lyssnande kan jag väl ändå säga att låtar som Vindication, The Trigger och We are forever är låtar som var och en gav mig gåshud vid första spelningen.
Om inte den här plattan lyfter mina vänner i Sparzanza till större höjder så är musikbranschen förlorad – då är det ingen idé.
I mina öron är det här bland de bästa hårdrocksalbum som släppts i Sverige – någonsin.