Och visst är det så, att just 2020 inte går till historien som det glada året. Men i historien lär det ju hamna på en väldans massa andra sätt, där är det ingen tvekan.
Det fanns mycket som jag hade sett fram emot under 2020. Mycket av det brann inne, men i rättvisans namn så dök det även upp en och annan ny grej som jag tar med mig framöver.
När jag tittar igenom mina bilder så är det mesta ganska normalt fram till jag hittar den här:
Den är tagen fredagen den 13:e mars. Kvällen innan hade vi varit i Växjö och vunnit en match med 7-4 där Jeppe Olofsson gjorde fem mål. Tråkigt på många sätt då det skulle bli Jeppes sista match hos oss. Det var omgång 52 och det som återstod av säsongen var det efterlängtade slutspelet. Men någonstans började oron gro på allvar. Matchen i Växjö spelades inför tomma läktare, vilket gav en känsla av att ”okej för en match men inget mer”. Lite visste vi då vad som skulle hända framöver.
Slutspelet sköts fram ett par veckor i hopp om att smittspridningen skulle lana av. Hur det gick vet vi ju alla. Och något slutspel blev det inte.
Det är ju nånstans där och då mitt skitår tar fart på riktigt. Allt blir tomt runtomkring. På jobbet sker korttidspermittering vilket även gäller mig. Den tid jag nu skulle tjänstgöra skulle om möjligt göras hemifrån. Skönt i ett par veckor – nu 10 månader senare…not so much. Men ingen kritik riktad mot arbetsgivaren här. Jag fattar läget och det är såklart nödvändigt. Men tristessen är ju där oavsett. Mer den jag reflekterar över.
Hade också en resa till London inplanerad med mina Arsenalkompisar. Detta skulle ske i samband med att jag fyllde år i sköna maj. 50 stycken år. Även det blev ju pannkaka, men vi har sagt att vi inte har ställt in utan bara flyttat fram till ett nytt ännu okänt datum.
Kalas här hemma blev det i trädgården. Självklart i sån där isande vårkyla, men ju mer klockan gick desto varmare blev man ju…om ni fattar.
Det var bara en av de där sakerna som det här året bara” fått gå”. Man har får anpassa sig till omständigheterna och i mångt och mycket har det ju gått bra för de allra flesta av oss.
Under årets ljusa månader var det egentligen inga större problem då man träffar sina vänner utomhus oavsett. Det är ju nu under höst och vinter det frestar på psyket mera då det fortfarande är ute som gäller, men där förutsättningarna inte alls är lika trevliga som på sommaren.
Men jag hittade en sak under året som gav mig en stor portion harmoni och välbefinnande, och det var mina bilresor runt om i Värmland. Att ta ut en rutt på 25-30 mil på vägar man endast visste fanns via kartprogrammet. Jag vill inte köra åt ett håll och sedan bara vända – jag vill ha ett ”varv”. Det blev ett antal varv och en massa mil i bil, och ett och annat stopp efter vägen för att nypa en bild. Bra dagar kunde jag sitta i bilen i 8-9 timmar och ända ”bara” ta mig 30 mil. Men hastigheten har inte varit prio utan helst ska jag ha ren väg så jag kan rulla fram i maklig takt för att kunna ta in vyerna.
Ser fram emot nästa säsong i bilen. Nu när det bara är ett fåtal ljusa timmar på dygnet blir det ingen ide att ta sig ut, och dessutom är det ganska grått och trist än så länge.
Men det kommer.
Ni får väl kolla bakåt i tiden på sidan, om ni är intresserade, för att se några av de rutter jag tagit.
Nu när så 2021 har anlänt så är det väl ett perfekt avstamp mot något nytt. Ungefär som alla andra år. Det man kan ha med sig i bagaget är att det finns möjligheter. Det gäller bara att hitta den mentala kraften för att finna dem.
Jag är också ödmjukt medveten om att det finns de som drabbats hårdare av pandemin än vad jag hittills gjort. Vi har pratat om det här hemma i vår lilla familj – att det finns massor att lära sig av det här. Framförallt att kanske nöja sig med det lilla till att börja med. Att se det goda i saker och ting först innan man börjar leta fel. Med det menar jag inte att man ska vara likgiltig mot brister man upplever, men det kanske inte alltid behöver stå först i kön.
Jag tror att om man har den inställningen så kommer man att må bättre själv.
Sportsligt är ju Degerfors IFs avancemang till Allsvenskan något riktigt jäkla roligt att ta med sig från det här året!
Med det sagt så vill jag önska alla som tittar in, i den här digitala plaskdammen som jag har, ett riktigt gott 2021. Det har ju även detta år blivit en del bilder tagna och jag tänkte bjuda på några av mina egna favoriter. Dels finns det en del att se direkt här, men vill man se mer så finns det att se här!
Jag tar dessutom gärna emot tips på ställen värda att besöka i vårt vackra Värmland!
