Under olika epoker har Värmland styrts av fogdar och herremän från borgar och herrgårdar i Grums. Enligt sägnerna låg det redan på 700-talet en borg strategiskt placerad vid Slottsbrosundet. Där ska den giriga fru Rangela någon gång ha bott och krävt tull av alla som kom landsvägen och sjövägen. Selma Lagerlöf skriver om Rangela och hennes barmhärtiga brorsdotter Lucia i berättelsen “Luciadagens legend” (i Troll och människor I-II, 1915-1921). Edsholms borg byggdes upp omkring 1370 och beboddes av kungens fogdar fram till Engelbrektsupproret 1434, då den brändes ned. (Grums.se)
När man besöker platsen och klättrar upp är det lätt att förstå varför det fans en befästning här. Antagligen för att skydda Borgvik som ligger längre in i sundet.
Redan på 1300-talet var Borgvik en centralort. Det finns ett bevarat medeltids-dokument som beskriver en uppgörelse mellan katolska kyrkan som ägde hela Borgvik på den tiden och arrendatorn av kvarnen. Sedan kvarnarna hade tystnat, drevs ett järnbruk från 1600-talet fram till 1925 via vattenkraft. Karl XII besökte Borgvik på sin väg mot Norge 1718. Han ville ge Borgvik stadsrättigheter men han kom som bekant inte tillbaka från Norge och Borgvik blev heller aldrig någon stad. Kyrkan i Borgvik invigdes samma dag som kungen dog, den 30 november 1718. (Grums.se)
