Ja jisses vilken häftig upplevelse!
Hade läst lite vagt om att det fanns ett utflyktsmål, lång till väst i den värmländska skogen, värt att besöka.
Väl framme i Skillingmark så tog vi höger upp i skogen strax innan kyrkan. Efter ett tag tog vägen slut – eller ja, det gick inte att köra bil längre helt enkelt. På med ryggsäck och traska iväg! Det fanns skyltar som visade oss vägen, och även en infotavla där det framgick att stigen upp skulle vara ganska brant på vissa ställen. Det varnades också för att det skulle kunna vara kladdigt. Antar att det menas under den varmare årstiden, för idag var det massor av is på vissa ställen på väg upp. Ibland kändes det som om man gick på en frusen bäck eller liknande. Och det drog i vaderna…jisses så det drog på väg upp. Ovan och otränad förmodligen, men likväl. Ställde mig still för att pusta ut och ta en koll på kartan om det skulle kunna vara så mycket längre kvar vilket det inte verkade. Hade jag bara gått tiotalet meter längre fram och lyft på huvudet så hade jag sett att vi var framme.
Wow! Det var väl ungefär så mycket jag tänkte. En vägg full av is, och i botten av bergväggen stora, tjocka iskolonner som byggts på under vintern. Även nu tänker jag de håller på att växa då solens strålar träffade både oss och bergväggen.
Det porlade och droppade ganska rejält och när kvällen kommer och kylan blir påtaglig så förbyts det rinnande vattnet mot ännu ett lager is på redan isbeklädd bergvägg.
