Dare.
Min absolut märkligaste musikaliska kärlekshistoria.
Ett band som får Smokie att framstå som furiös Black Metal.
Ändå föll jag pladask när jag hörde dem första gången 1988.
Det var det ultimata soundtracket för den desorienterade och kärlekskranka tonåringen.
Sedan dess har vi haft ett nästan trettioårigt av och på förhållande.
Nu är det dags för Darren Wharton (Thin Lizzy) och hans mannar att släppa sitt sjunde alster. Nytt för denna platta är att Vinny Burns (Ten, Asia, Ultravox mm), han som lirade gitarr på de två första plattorna, är tillbaka och att Richard Dews är borta.
På den inledande lyssningen så känner jag att vårt förhållande är på väg in i ytterligare ett nytt pausläge.
Finner inget att ta på. Visst deras smygkeltiska melodier visar upp sig men det är jämntjockt.
Men eftersom gammal kärlek tydligen aldrig ska rosta så kämpar jag vidare.
På tredje kanske fjärde varvet så tuggar det på som den första lyssningen.
Men så, likt en regntung himmel som plötsligt spricker upp och släpper igenom de första solstrålarna, så finns den ju där.
Låten.
“Until”
Hur kunde jag ha missat den?
Det är ju så mitt Dare ska låta.
Efter det så skingrar sig molnen helt och fler guldkorn visar sig.
“Along the Heather”, “You Carried Me” och “Days of Summer”.
Alla tvivel är borta,
Darren och grabbarna har återigen gjort ett gediget hantverk.
De smekande gitarrslingor, melodierna och Darrens röst som kan smeka en bebis till sömns.
Ska det klagas på något så är det kanske avsaknaden av den akustiska gitarren och Richard Dews stämsång.
Men man kan inte få allt och det är skönt att veta att vi är ihop igen!
Kanske är det så att Dares musik inte riktigt passar in när allt flyter på som det ska här i livet.
Kanske passar den bättre när man som i mitt fall slås av att halvtidsvisslan i livets fotbollsmatch snart ljuder.
När man känner sig lite nostalgisk med allt vad det innebär med hjärta/smärta, vemod och gamla minnen som Dare finner sin plats?
Eller så är det så att deras musik passar när som.
Det är nog bara jag som är ute och vänsterprasslar.
Bästa låt: Until
Passar bäst till:
En kall höstkväll i ensamhet med slutna ögon.
Eller med den stora kärleken.
Betyg: 7 av 10
av Magnus Timmerklev