Idag var Vänern vred.
Stormen som drog in över Sverige bjöd, förutom på strömavbrott på vissa ställen, också ett fantastiskt skådespel. Vinden i samarbete med vattnet fick mig att sitta och bara stirra, lyssna och ta in elementen.
Hade tänkt att besöka Räggårdsviken fram i höst. Tanken var just att det förmodligen kunde bli lite vattenstänk vid en hårdare vind. Men varför vänta till hösten? Idag var det ju varmt, och hur ofta blåser det som idag? En perfekt fredagsutflykt!
Fick sällskap av Molly, som fick se mig och ett gäng andra samarbeta för att ta oss fram till destinationen. Vinden hade fått en björk att tacka för sig. Den hade vält i blåsten, med rot och allt – och såklart tvärs över vägen. Någon av bilisterna framför mig hade händigt nog en yxa i bilen så trädet klövs på mitten för att det skulle gå aningen lättare att få bort det.
Med vägen rensad så fortsatte vi mot Vänerns strand. Och vi var inte själva.
Funderade ett slag på om det var fler som ville fånga vågorna på bild, men väl framme förstod vi att det var en annan sak som lockade. Visst skulle det fångas vågor, men de här skulle göra det via surfbrädan.
Väl ute på klipporna försökte vi lokalisera vår favoritplats på klipporna, den vi använt när vi varit här och badat. Konstaterade snabbt att vi hade blivit ganska blöta om vi försök ta oss till just den platsen. Vågorna piskade in mot klipporna och det är svårt att beskriva känslan.
Man blir hänförd av naturen när den är sådär vresig som den var idag. Att försöka fånga känslan på bild är svårt tycker jag. Det blir många bilder, och många av dom är på samma ställe. Men jag tycker att varje våg, varje stänk, varje skölj har sin egen själ. Ni får stå ut med några repriser bland bilderna, men det får funka – för er som vill se.
Hur som helst så var det värt turen och jag har då aldrig sett Vänern så vresig och bestämd som den var idag.
