Efter en energidränerande sjukdomsperiod gick laget in i en matchvecka där de tre formstarkaste lagen i ligan stod för motståndet. En tisdag i Göteborg blev en tuff historia och där var det aldrig nära poäng. Ett tidigt mål för hemmalaget i Gävle två dagar senare visade sig räcka för seger. Detta trots en grym arbetsinsats av de som fanns tillgängliga för spel.
Ytterligare två dagar senare väntade Skellefteå hemma i Löfbergs Arena. Nu var det vi som satte det första målet men kunde ändå inte hålla undan då Skellefteå satte 2-1 med endast ynka två sekunder kvar av matchen.
Det var en tung lördagskväll men där det ändå fanns ett embryo av något positivt. Arbetsinsatsen fanns där och det var ett par av gästerna snyggt uppfattade tillfälligheter som resulterade.
Inte mindre bittert då insatserna under veckan gav noll poäng.
När den nya veckan startade upp på tisdagen var det med stor tillförsikt. Både Joel och Rasmus var tillbaka och laddade redan då in lite ny energi i gruppen. Dessutom började sjukdomsläget att ge med sig. När bussen rullade ut från parkeringen på onsdagseftermiddagen var det ”bara” Tomas Skogs, Anton Gustafsson och Oskar Steen som inte kunde delta.
Resan ner till Malmö är lång, men med den stämningen som finns i gänget var den över på ett ”litet kick”.
Efter en god burgare i hotellrestaurangen var det kvällen och nästa gång vi sågs var det matchdag.
Ett glatt men samlat gäng möttes upp för frukost och promenad till arenan för morgonvärmning. Alla var på is och det fanns en förväntan i luften. Man väntade på match.
Under eftermiddagen blev det också klart att Björn Svensson lämnar oss. Varken han eller laget har fått det att stämma tillsammans och man skiljs åt i bästa samförstånd.
Väl vid match fick vi delta i tröjhissningen för den gamle Malmö och Färjestadspelaren Mats Lusth. Ett mindre rövargäng hade samlats ihop för att ge Lusth en trevlig kväll. En kväll som säkert inte tagit slut då dessa rader skrivs någonstans utmed Hallandskusten.
Det blev en svängig match där vi tog ledningen, en ledning som hemmalaget dock kvitterade och tog tillbaka. Men inför sista så knöt grabbarna nävarna och gick ut och vände tillbaka matchen. En oerhörd glädje i lägret efter Holös vinstpuck såklart.
Nu väntade en hemfärd inom kort – trodde vi. Tråkigt nog hade dopingpolisen fått för sig att göra ett tillslag just denna kväll vilket renderade en minst två timmar försenad avfärd.
Stackars Anton Grundel fick kämpa för att få ur sig den mängd som efterfrågades. Strax innan midnatt rullade vi från arenan i Malmö och när dessa rader skrivs har klockan hunnit närma sig 02:30 och vi har ännu inte anlänt Kungsbacka där det ska bli ett halvtimmes stopp. Chaffis-Thomas måste ta sin rast.
Så när vi är hemma är fortfarande oklart. Har en förhoppning att hinna säga hej till barnen innan de går till skolan.
Men hur som helst, de tre poängen smakar ganska gott trots den sena timmen. Ett mer utförligt reportage är att vänta i kommande måndagsmagasin.