Nyklippt gräsmatta, kvällsmat i trädgården och inplock av grejer. Sedan dök den där luftballongen upp över hustaken här hemma.
Tyckte den gick lite lågt och att de kämpade att behålla höjden. Barnen tyckte det var jättehäftigt, även om de kanske inte reflekterade över altitudproblematiken.
– Hoppa in i bilen så åker vi efter den, ropade jag.
Ett tag kändes det som de skulle försöka gå ner bortåt den stora kulle på Norra Kroppkärr, men det förstod jag snabbt att så inte var fallet. Vi for upp mot Kronoparken och Klasmossens IP där vi och förvånade lacrossespelare iaktog ballongens strävan efter höjd. De gled vidare österut över trädtopparna och vi rullade vidare. Tog en chansning och tog vänster strax innan Frödingstenen och upp längs Frödingleden.
Där, strax efter S-kurvan i Glumserud, fick vi åter sikte på ballongen. Denna gång helt utan höjd! De hade kraschat på ett gärde. När vi kände att vi följt ballongen till “the bitter end” vände vi varpå vi mötte nån slags följebil som vi gav intruktioner om var de kunde hitta sin ballong.
Ett annorlunda och spontant kvällsnöje!
