Rubriken på det här inlägget är en rubrik jag inte hade räknat med att få skriva när klockan ringde vid 5-tiden i morse. Tågavgång från Karlstad strax efter 6 och full fart mot Stockholm och en dag med mina kollegor i de andra SHL-klubbarna. De här dagarna är alltid trevliga, högt i tak och många skratt. Nivån på humorn är extremt dålig vilket gör det ännu roligare.
Runt 14-tiden kom ett pling i telefonen som fick resten av dagen att fullkomligt spåra ur. Stationerna i Göteborg och Södertälje hade blivit bombhotade vilket fick tågtrafiken att totalt ställas under eftermiddagen. Mitt tåg hem skulle gå 16:10 vilket man direkt kände inte skulle komma att ske. Men för att vara på den säkra sidan var det lika bra att befinna sig på Centralen för att få den info som gavs.
Har aldrig sett så mycket folk på Centralen som idag. Stämningen upplevde jag som lugn. Där jag befann mig fanns ingen stress (vad jag såg) utan det var mer en törst efter information. Att stå och titta på tidtavlorna var som att följa en spännande match via text-tv. Plötsligt blinkade det och tider ändrades, en mängd tåg ställdes också in. Men med en fru med förflutet inom tågbranschen så fick jag lite hintar som tydde på att vårt tåg skulle prioriteras. Med slutdestination Oslo så var det nog så att tågsetet helt enkelt måste komma fram på ett eller annat vis.
Framåt 17-tiden började det hända saker. Tåg ställdes in, men vårt tåg blev liksom etta i avgångstabellen. Då kände jag att hem kommer jag även om det blir sent. Sen kom det till och med en spårändring och några hundra resenärer vallfärdade till det norrgående spår 4. Man hade nu beslutat sig för att köra vårt tåg på norra sidan Mälaren för att slippa Södertälje.
Enligt tågvärden på perrongen så stod vårt tåg 400 meter norrut och väntade på ett spår. Sen, helt plötsligt, försvann vårt tåg från tavlan och vi stod åter utan spår. Men efter en kvart så var vi tillbaka på spår 10 och den här gången rullade tåget in. Avgång 18:25, en kvart innan ordinarie ankomsttid i Karlstad, och nu skulle det bara rulla på – trodde vi.
När vi saknade ner trodde jag vi var framme i Hallsberg, men det skulle visa sig att vi bara hunnit till Vingåker. Tågvärdinnan meddelade att det nu hänt en personolycka i Hallsberg varpå vi skulle bli stående här en stund.
När dessa rader skrivs så har tredje perioden i Tre Kronors hockeymatch börjat och utanför fönstret står det fortfarande Vingåker. Man kan ju bara undra vad som hänt i Hallsberg, om det är någon som valt att använda ett tåg som slutpunkt på sin egen tillvaro eller något annat. Hur som helst är det en olycka som gör att jag tillbringar den största delen av denna torsdagskväll på ett tåg – stående still på en perrong i Vingåker. Det hade jag aldrig ens kunnat gissa på i morse.
Senaste budet är att vi kanske anlöper Hallsberg vid 22-tiden. Sen är det en dryg timme till att tuffa.
Det går dock ingen nöd på mig här i Vingåker. Har kunnat sett Tre Kronors match på en väl fungerande Cmore-stream och JEEK har gjort både pass och mål. Trevligt!
Vill också passa på att ge en eloge till all tågpersonal som jag kommit i kontakt med idag. De har hanterat den här situationen på ett alldeles fantastiskt sätt.
När fredagen väl kommer så sätter jag och familjen oss i bilen och drar till….Stockholm!
Men först ska vi ta oss ur Vingåker.
