Att få ynnesten att en lördag i september sätta sig i bilen och rulla de c:a 10 milen upp till Hagfors för att kolla när Norrstrands IF P-08 ska lira är fint. Att som så ofta vara ackompanjerad av farsgubben gör det extra trevligt.
Medan Charlie går iväg tillsammans med sina lagkompisar för förberedelser, match och dusch så hinner man snacka en del. Vi båda älskar att komma ut i den värmländska myllan, och dagen i Hagfors var inget undantag. Vi har båda bekanta som kommer från bygden, och likheten är slående. De vi tänker på är “down to earth”-människor vars personligheter troligen är en spegel på uppväxten. Bruksort i mitten av Värmland, ett ställe på jorden vars innevånare inte är kända för att häva sig och göra sig förmer inför någon. Fötterna, kan lika gärna vara rötterna, står stadigt och ingen storm i världen rycker dom ur sitt fäste. Som han sa, han vid kiosken; – Dä kom en skur!
Jag kanske är fånig, men man får den där känslan när man åker norrut i vårt vackra landskap. Naturen och omgivningen formar människor och när man ser landskapet vi passerar så faller det naturligt. Det finns en stolthet över sitt ursprung som är starkt och kärleksfullt och de som lämnat hembygden vårdar sitt arv med vördnad. Det är åtminstone så jag känner det. Det andas mänsklig trygghet.
Att sedan folk lämnar landsbygden för att söka sig en framtid på annan ort är inget unikt med Hagfors eller någon annan liknande ort. Personligen tycker jag att det är synd att det blivit så. Folk som är uppväxta i en större stad skulle verkligen må bra att vistas i den här miljön under en period. Det är väldigt lite stress och yta, det är “bonnigt” men det är ingen som bryr sig. Återigen, rötterna fast i sin egen mylla.
Och när väl den där känslan landat i kroppen så spelade de ingen som helst roll om regnet formligen öste ner medan matchen pågick. Paraplyet uppfanns ju av en anledning och med hjälp av det så stod jag bara där och mös. Minns ju själv hur jag älskade att spela match i just det här vädret, så en viss sentimental avundsjuka kom ju som ett brev på posten.
Grabbarna gjorde en bra match och jag vill än en gång rikta mitt beröm till alla fina ledare som finns runt våra grabbar. Att se hur väl utbildade de är i spelet fotboll får mig att le med hela kroppen. Trots elementen så tänks det fotboll och passningarna går inte alltid fram, men det finns en tydlig tanke med det mesta. Att siffrorna drog iväg spelade mindre roll, men det är alltid roligare att vinna än tvärt om.
Tog några bilder innan regnet gjorde att jag fann för gott att förpassa kameran till bilen.
Tack för en trevlig förmiddag!
