Strålande solsken, allsvensk fotboll mellan Degerfors IF och AIK på ett utsålt Stora Valla. Förutsättningarna innan avspark på lördagen kunde inte då inte ha varit bättre.
Det var två lag i poängnöd som skulle göra upp om det. Ett hemmalag, som varvat bra insatser med självplågande målorgier i helt fel bur, men som ändå lyckats plocka lite poäng. Ett som alltid guldjagande AIK som poängmässigt inte var speciellt mycket bättre än Degerfors, och kom förmodligen till östra Värmland med ett något större ok på axlarna än det röda hemmalaget.
Östra förresten, träffade kusin Tommy Ekman efter matchen, och vi kom ihåg vad AIK en gång kallades av Degerforsare. Under många år flyttade bra spelare från Degerfors just till AIK för att ta ännu ett steg i sin karriär. Namn som Olof Melleberg, Marino Ramberg, Leif Olsson på den tiden samt en spelare som blev en absolut legendar i AIK – Daniel Tjernström. Förvisso mellanlandade han tre år hos lillebror i Örebro innan det blev Gnaget, men det kan man ju med lätthet bortse ifrån. Med alla dessa övergångar (kan ha glömt nån) så gick AIK på den tiden lite skämtsamt som Degerfors Östra.
Matchen då?
Den startade ganska vass för AIK som fick en frispark i ett farligt läge i matchens absoluta öppning. Det blev inget av den, och istället fick Dejan Vukojevic en kontringsmöjlighet som till en början var vass, men likt frisparken på andra sidan inte mynnade ut i något.
AIK hade mest boll, men från där jag stod så kändes det som att Degerfors chanser var vassare. Det mynnade till slut ut i en straff för hemmalaget – den första på flera år. Diego Campus klev fram och skickade bollen i nät och den röda delen av Stora Valla till sjunde himlen.
Trots målet var det AIK som fortsatte att ha det mesta av bollen, men utan att skapa något direkt farligt. Men på tilläggstid så fick AIK en frispark som svingades in, och i kalabaliken fick John Guidetti en tå på bollen och kvitteringen var ett faktum. Detta till stor ilska i hemmalägret då de ansåg att målvakten tacklats i situationen innan. Från min position så ger jag hemmalaget rätt i sin frustration. En frustration som bara skulle bli ännu starkare minuten senare då AIK tilldömdes en straffpark. Men från min position på andra sidan mattan så kunde till och med jag se att det var en klockren rensning på boll, och efter snack med linjemannen så vevades straffen bort och vi hade 1-1 i paus.
Den andra halvleken var ganska lik den första med mycket AIK-boll och en och annan ströchans för Degerfors. Justin Slamnon byttes in och med bara någon minut på planen så fanns han på rätt ställe och kunde dra dit 2-1 för Rövitt.
Den gamle tränarlegendaren Sören Cratz stod alldeles bredvid mig och hade sitt eget uttryck på Salmons mål.
– Klassiskt “bänkmål”, sade han skämtsamt och syftade på fingertoppskänslan i bytet.
Han hade också en ganska klar åsikt över bortalagets form just nu.
– AIK är alldeles för dåliga. Det händer absolut ingenting, sade Cratz och jag tror inte det var någon som tänkte annorlunda denna dag.
Degerfors tog tre blytunga poäng och lämnade över kvalplatsen till just AIK som har en enorm uppförsbacke för att ens vara i närheten av där de anser sig att de ska vara. Humlan från östra Värmland fortsätter sin färd och nästa blomma att suga upp all nektar ur kommer på besök till Stora Valla på torsdag. Då är det Hammarbys tur att möta Bruket. Blir det tre hemmasegrar av tre möjliga mot de stora lagen från huvudstaden tro?
BILDEXTRA
(Vill man låna nån bild för privat bruk så är det okej.
Tagga gärna in @bearroad på instagram och bearroad.se om man lägger det på något annat ställe.)
