Ännu ett år har passerat.
Och det är nog som de gamle säger – att de blir kortare för varje år.
Det stämmer ju inte i antal dagar, men väl i procent. Ju äldre du har förmånen att få bli, desto mindre procent av din totala livslängd får ju ett år. Så jo, de går fortare!
Vad har hänt då?
Ja, en vår med mycket jobb och många timmar. Belöningen kom där i maj när bucklan kom hem och grabbarna fick visa upp den för det till brädden fyllda torget. Magiska dygn helt enkelt!
Fyllde sedan på med ett återbesök på Sweden Rock Festival, vilket också var några kanondagar i gott sällskap. Film från den resan finns ju att se här!
Vidare från södra delarna av landet till de norra. Min och Fröppens biltur det här året gick uppåt med Kiruna som mittpunkt på resan. Där blev det en avstickare till Nikkaluokta och en helikoptertur över Kebnekaisemassivet. Löjligt häftigt och kan med varm hand rekommenderas för andra som har vägarna förbi där uppe. Vi tog vägen över Norge hem och fick nästan en vecka med vacker natur, bra samtal och en massa skratt!
Sommaren och hösten var annars ganska fyllt med fotboll i alla dess former och väder. Bad och grill, ja det där vanliga men sköna ni vet. Lyckades klämma in lite speedway också innan jobbsäsongen tog tag om tiden på allvar igen.
Som vanligt samlar man på sig lite rutor som man minns med lite extra kärlek. Det kan ha varit det som hände, en frän grej, ett skönt ljusinfall eller bara jämt ingenting. Här är ett gäng av dom – Bilderna 2022!
