Resan som skulle bli så bra blev – så strulig!
Äventyret började redan på måndagskvällen, då mitt tåg till Västerås var sent från start så vi missade anslutningen i Hallsberg. Vi som skulle däråt fick vackert åka med till Katrineholm där annan anslutning skulle ordnas. Det blev till slut något slags länståg som tog oss förbi metropoler som Hälleforsnäs och Eskilstuna.
Upp tidigt på tisdagen för avfärd mot London runt sjutiden. Väskan på incheckiningsbandet och svisch så var den borta – i dubbel bemärkelse!
För när vi väl hade kommit ner på jorden igen och intagit Heathrow så var det en stark känsla av…duruduru dutt dutt… Scenen i Sällskapsresan där Stig-Helmer väntar på sitt bagage. Skillnaden med hans och mitt bagage var att hans åtminstone hamnat i Akureyripå Island. Var min väska tagit vägen visste ingen.
Nåväl, anmälde väskan försvunnen och antog att den trevlige engelsmannen pratade sanning när han sa att den nog kommer med nästa flight från Stockholm. Jag bad honom att skicka väskan till vårt hotell i London dit vi skulle anlända efter ett par dagar i nordväst.
Då allt var bokat för Bolton-Arsenal på tisdagskvällen sattes vi i ett litet bryderi när den matchen helt plötsligt skulle spelas på onsdagen istället. Vi hittade en match i närheten. Det fick bli Blackpool-Coventry City på ett sviiiiinkallt Bloomfield Stadium innan vi slocknade på vårt hotell utanför Bolton. Dagen efter började med ett samtal till BA (British Arways) och uppdatera status. Fick förvånande nog svar att man minsann inte hade ett spår efter den där väskan sedan incheckningen på Arlanda 06:00 morgonen före.
Väskstatus tisdag: Ingen väska.
Väskstatus onsdag: ingen väska.
Fick ju ta något slags beslut och köpte en annan väska och lite kläder. Allt fanns ju i den där andra väska…där också mina ryggproblems hjälpande piller låg. Tuff vecka på så vis… Dagens avslutades med ett lika svinkallt Reebok Stadium och en värmande 0-0 match. Sedan körde jag oss ner till London där vi var i säng runt 04-tiden på torsdagsmorgonen.
Torsdag, upp och hoppa ut på äventyr. Bland annat upp i ett av Londons högsta hus nere i City där jag fick möjligheten att ta en och annan bild.
Väskstatus torsdag: Ingen väska. Vid det här laget har även jag fattat att det inte kommer någon väska och har liksom gett upp lite.
Fredag blev dock en intressant dag. Ett av de stora reportage vi var där för att göra gick som smort och vi fick även komma in på ett ställe som är heligare än heligast – i alla fall om man får tro klubben; Arsenals träningsanläggning. Självklart var det iskallt. Avslutade kvällen på trevligt ställe i Islington innan trötta ben och rygg fick vila inför lördagen. Ja just det, Väskstatus fredag: Ingen väska.
Matchdag på Emirates och det var ju en fin avslutning att vi fick en segermatch med 7-1 mot Blackburn. Träffade förövrigt gamle James Hildreth som hastigast efter matchen. Trevligt! På promenaden efter matchen pep det till i telefonen. ERT PLAN ÄR INSTÄLLT PGA SNÖRISK.
Ehh…jaha!? Bokade om fort som fan till planet på eftermiddagen på söndagen. okej då, tänkte vi. Senare men ändå hem. Väskstatus lördag: Ingen väska.
Vid frukost på söndag kom nästa dräpare. Även detta plan ställdes in då det kom en del snö över natten i London. Närmaste bokningsbara avgång var på eftermiddagen på måndagen!!! Vad gör man!? Bokar så klart och gamnacken infann sig direkt. Bara att meddela jobbet att man inte kunde ta sig in eftersom man satt strandad i ett snöslaskigt London. Tog söndagen i anspråk och tog oss till mina gamla hemtrakter i Shepherds Bush. Något som inte fanns på min tid var fina tubestations och köpcenter. Det finns det nu. Tydligen norra europas största citygalleria – Westfield Shepherds Bush. Och jisses så stort det var. Helt klart värt ett besök för de som ska till London. Efter det knallade vi till klassiska Walkabout där vi åt lunch och såg när Howard Webb och grabbarna från Stretford kom från 0-3 till lika 3 på The Bridge. Avslutade dagen med ett efterlängtat besök på Mr Kong på Lisle Street i Chinatown. Lika god mat som alltid. Väskstatus söndag: Ja, va tror du själv, Marianne?
På måndagen kom vi oss i alla fall iväg. Sent om sider fick vi också sätta oss på plane men tiden gick och inget hände. Då meddelade piloten att den eldrivna trappan frusit fast eller fått batteritorsk så vi kom inte därifrån heller. Det ville liksom inte ge sig. Istället för att i ordinarie fall kunnat vara hemma i Karlstad på söndag kväll runt 19:30 så kom jag – tack vare min fantastiske far som kom och hämtade min i Västerås – hem strax innan 02 på tisdag morgon. Väskstatus? Ja, enligt samtal senast idag så har den fortfarande inte kommit tillrätta.
British Airways har under föregående vecka varit helt urusla, kassa, värdelösa, you name it. min värdering om det bolagt kommer att bestå till den dag då min väska kommer tillbaka. Tog trots allt lite bilder. Enjoy if you want!
Sköna bilder från en mindre skön resa!
Bra jobbat ändå tycker jag med tanke på allt strul och en öm rygg!