Hade under helgen förmånen att få stifta bekantskap med Berlin. En stad så sprängfylld med historia så en dagspromenad bara skrapar på ytan av vad som finns där att upptäcka och lära sig mer om. Då mitt historieintresse är som det är så får ni väl dra era egna slutsatser, det är ett smörgåsbord!
Som om inte nazitiden med bunkern och annat vore nog så kryddas det vidare med att vara den stora knuten under det kalla kriget. Muren och allt som kom med den är ruskigt intressant.
Vi tillbringade fyra dagar i östra Berlin. Laget tränade till en början på gamla östtyska paradområdet Sportforum, som med dagens mått mätt inte riktigt kommer upp samma klass och tyngd som områdets namn. Det är grått, nedgånget men andas historia. En inte helt ärlig historia dock.
– Byggnaden här bakom var sjukhus under DDR-tiden, berättade Leffe Carlsson. Leif bodde inte långt från Sportforum under sina fyra säsonger som spelare i Eisbären Berlin.
Att sitta med Leffe framme i bussen var som att åka på guidad sightseeing. Det fanns inga tvivel på att han gillade att vara i sin gamla hemstad igen.
Lördagen var ledig från hockey så jag och Jörgen Kalitzki laddade för en stadspromenad. Från vårt hotell vid Alexanderplatz promenerade vi längs Unter den Linden västerut – via trevliga julmarknader – mot Brandenburger Tor. Denna stenkoloss som var ett stort monument på gränsen mellan öst och västberlin. Det jobbiga var väl att man fick den gamla hemska nosrka schlagern med samma namn i skallen och den var svår att få ur.
Vi stegade sedan ner mot platsen där Hitlers bunker var belägen. Vi hade lite tur och sprang in i en guidad tur (engelska) så vi stannade kvar och lyssnade lite. Av bunkern finns ingenting mer än golvet kvar. Men med tanke på att det ligger nere i marken med åtta meter jord och sprängd bunker över sig så kommer det att för evigt att vara dolt för världen. Efter att ha gått runt i området så kan man inte annat än faschineras av storleken av den gamla bunkern. Ett enormt bygge helt enkelt – allt för att gömma sig som den fega hund han var.
Hur hemskt och grisigt det var under den där tiden så är det svårt att inte hela tiden vilja veta mera. Men det är väl så vi fungerar vi historieidioter.
Berlin är en stad jag gärna åker tillbaka till. Dels för att grotta ner mig mera i stadens enorma historieskatt, men också för att besöka en och annan ytterligare ölstuga. För det kan de tyskarna – det där med öl.
Blev ju som vanligt en och annan bildruta tagen också. Håll till godo!
