Många turer planerade under några år. Alltid har det kommit något emellan, men nu blev det av. Vi kunde äntligen åka till London alla fyra!
Det har länge varit något vi velat göra tillsammans som familj – att åka till London. Vet inte vem som hade mest resfeber när det väl var dags för avfärd den där torsdagen i maj. Troligen var det jag. Att äntligen få ta med barnen till den stad som på något sätt alltid känts om en andra hemstad. Visst, den har varit min hemstad en gång i tiden, men det börjar bli ett tag sen nu. Men som alltid känns det som hemma när man väl är där.
Torsdagen var en resdag med bil till Arlanda för vidare flyg till Gatwick. Sen hoppade vi på ett tåg in till London och till slut kom vi fram till hotellet vid Angel. Vi hade redan innan gjort upp att ta oss ner till Chinatown för att äta en god middag – ett bra beslut då vi var ganska slitna efter en dag i transit. Efter maten var vi knappast piggare utan unnade oss en taxi tillbaka till hotellet.
Frukost på fredag och enligt plan upp till Arsenal och ett besök i shoppen. Att få vara med och se sonens min när han först såg arenan, men sedan klev in på The Armoury var ju fullständigt “priceless”. Man lan inte låta bli att bli lite storögd på egen hand när man kliver in i en shop stor som ett par Lidlbutiker tillsammans. Bara Arsenal – vackert så!
Efter lite shoppande så tog jag med gänget runt arenan och upp mot gamla Highbury. Denna arena som nu är lägenheter, men där det fortfarande känns som förr. Att svänga av Gillespie Road och upp på Avenell Road blir aldrig gammalt. Denna magiska byggnad som tornar upp sig när man rundat gathörnet är fortfarande lika magnifik.
Som avslutning på turen runt i kvarteren blev det en klassisk fish and chips på Highbury Barn.
Hem med grejer och vidare till Camden. Detta område där det ibland känns som att tiden stått stilla. Lätt att slå ihjäl ett par timmar med att bara strosa runt och sätta sig på något ställe och ta en kall dryck.
Lördagen var hyggligt oplanerad, men frun ville ta en sån där turistbuss där vi kunde se lite av stadens “vykort” vilket är en mycket trevlig sak att göra när vädret är som det var. Efter turen blev det en sväng in på Piccadilly och Carnaby Street. Där blev jag och Charlie kvar på den gamla “Firkin”-puben (ni som är gamla nog fattar) och där satt vi och såg Luton gå upp i Premier League alltmedan tjejerna tog en tur i butiker.
Söndag var matchdag. Arsenal-Wolverhampton i säsongens sista match, och alt vad det innebär i “matchförberedelser”. Tjejerna tog istället en stroll runt om i Islington, och det var så det räckte åt dom hela dagen. För oss blev det att möta upp på The York med vänner från Arsenal Sweden innan promenaden upp mot The Arsenal började.
Att få vara delaktig i Charlies första match på plats var ju för en blödig farsa en stor stund. Att se glittret i ögonen när han klev in på arenan kommer jag att minnas så länge jag har minnet kvar. Grym match med lika grym stämning och vi fick precis allt vi hade önskat. Efter en promenad hem så var vi alla ganska trötta och tog kvällen.
När måndagen kom så hade Molly önskat ett besök på naturhistoriska nere i South Kensington. Lång kö men trevligt museum helt klart. Avslutade eftermiddagen med att besöka Coal Drops Yard bakom Kings Cross.
Kvällens föda intogs på en riktigt bra italienare på Chapel Market, några minuters promenad från hotellet.
Tisdag var hemresedag och vi var alla överens om att vi alla fått med oss det vi ville i upplevelser och annat. En grym resa på alla sätt.
Här är lite bilder av blandad karaktär 😉
