Söndagar har i virustider blivit familjens utflyktsdag. Utflykter till naturen, långt bort från potentiella smitthärdar. “Coronasäkra” platser helt enkelt! Och trots att inte grönskan helt har slagit ut så visar det värmländska landskapet en så vacker prakt. Det blev 30 mil idag, men man har bara njutit av vyerna!
Första anhalten (det var bara meningen att det skulle bli en) var Brattfallet i närheten av Ekshärad. Kopierar en text från Visit Värmland:
Brattfallet är ett 10 m högt vattenfall med en djup kanjon. Vid höga vattenflöden är fallet mäktigt. På sommaren då vattenföringen är låg kan man klättra i fallet. Efter Brattfallet rinner Halgån genom en 80 meter lång kanjon.
Den vackra stenbron är från 1923 då väg byggdes med handkraft över bergen i tidigare väglöst land. Arbetet, ett AK-arbete för att motverka fattigdomen under 20-talets arbetslöshet, är uppmärksammat med en minnessten. Flottning förekom utför Brattfallet ner till Klarälven ända fram till slutet av 70-talet. Då Klarälven efter istiden eroderade sig ner i fjord- och älv sediment skapades en stor höjdskillnad – Halgån grävde sig då ner i en lätteroderad sprickzon och Brattfallet med sin kanjon skapades.
Det var mäktigt!
Och det blir extra häftigt när man går nära med kameran. Att liksom ge sig in i kaoset vattnet skapar på sin strävan nedåt. Naturen runtom är också den värd sin tid. En fullständigt hänförande plats på jorden och jag kommer att åka tillbaka hit när det är en rejäl snösmältning. Kan bara tänka mig ilskan och farten i fallet då. Har ni inte besökt platsen – gör det! Gott om fikaplatser och fina vandringsleder.
När vi kände oss klara så tänkte vi ta oss hemåt. Men när vi ändå var “där uppe” så tog vi en liten omväg och visade barnen Tossebergsklätten och den bedårande vyn man bjuds på från toppen av Selma Lagerlöfs “Gurlitta klätt”.
Tror nog det var mest pirrigt den 2km långa och väldigt branta vägen. Det sägs att det är landets brantaste asfalterade väg, vilket jag inte säger emot. En älg hann vi med att se också innan nästa skarpa sväng krävde uppmärksamheten.
Det blev en heldag i vårt vackra landskap, och mitt under resans så kom det ett fint och uppskattat tillrop från de yngre i baksätet…
– Jag tycker att vi ska göra söndagarna till vår utflyktsdag!
Jag hänger på!
Dagen i bilder för den som vill!
